Och här har ni MatVaruGajdens favorit!

Aldrig käkat Ben & Jerry förrut men är ändå lite sugen?

För att vara på den säkra sidan föreslår vi i sådana fall NEW YORK SUPER FUDGE CHUNK. Den är supergod och en smak som är helt underbar! Med bitar av vit och mörk choklad, pekannötter, valnötter och kakaoöverdragna mandlar går det inte att misslyckas... Rekommenderas varmt!

Nu introduceras för övrigt ännu fler nyheter... Bland annat "Baked Alaska", Bohemian Raspberry och nya "glasskakan" (?!) - Which! Se här

Vad är grejen med Häagen-Dazs?

Okej, nu har jag fått det bekräftat i alla fall…

Det finns idag två kategorier av människor (och man kan alltså inte tillhöra bägge två! GLÖM DET!)

Gillar man glass och det gör väl de flesta? Ja, då har man förmodligen en förkärlek till Ben & Jerry ELLER Häagen-Dazs.

Jag trodde tidigare att detta faktum, att vissa föredrog det ena före det andra, berodde på att man som konsument på förväg hade bestämt sig för hur man ville identifiera sig. I stil med ”Är jag en ”Ben & Jerry-busig frossare a la Bridget Jones” eller tillhör jag istället den betydligt mer sofistikerade kategorin av ”finsmakare a la Häagen-Dazs-glass”?
Vissa tycks nämligen obehagligt benägna att gå över lik för att hävda att det ena är så fantastiskt mycket godare än det andra. Jag trodde detta var ren bullshit. Gillar man glass så är det väl strunt samma? Då slinker väl allting ner? Eller...?

Av något mystiskt skäl har det dock aldrig blivit av att jag köpt något annat än Ben & Jerry. För trots allt så kostar en burk på 0,5 liter nästan 50:- så varför ”chansa” och köpa något annat när Ben&Jerry aldrig någonsin har gjort mig besviken? Men helt opåverkad av debatten Ben & Jerry vs. Häagen-Dazs har jag alltså inte varit utan tvärtom följt den med största spänning. Det verkade vara två väldigt bestämda uppfattningar, nämligen att den ena glassen utan tvekan var godare än den andra. How come?

Så för en tid sedan, när jag hade smakat mig igenom i princip hela Ben & Jerry’s sortiment så tyckte jag att det var läge att prova något annat. På Hemköp fann jag ett 4-pack med Häagen-Dazs-bägare i smakerna ”Strawberry Cheesecake”, "Belgian Chocolate”, ”Cookies & Cream” samt ”Dulche de Leche”. Kanon, tänkte jag. Nu får jag chans att prova fler än en smak och någon lär väl kunna bli en ny favorit, eller..?

Så vad blev resultatet? Det stavas T-R-Å-K-I-G-T. Inte äckligt. Men TRÅKIGT. Det hände liksom inget… Det var bara… bara ren o mjuk glass….

Besvikelsen var ett faktum.

Det är just därför som jag är så säker på att jag aldrig någonsin kommer att köpa Häagen-Dazs igen. Och att det av exakt samma anledning finns dessa två stycken mycket hårdnackade uppfattningar här: Ben & Jerry eller Häagen-Dazs?

Ben & Jerry – ÄR (enlig mig och min nyskapade Ben & Jerry-fanclub) ”värt” att betala nästan 50:- för! Här händer det grejer i samma sekund som skeden med Ben & Jerry-glass glider in i munnen… Det finns idag ingen som kan konkurrera ut deras crounchiga gobitar med choklad, nötter och annat syndigt gott!

Häagen-Dazs? Neeeej! Köp hellre någon god o lyxig gräddglass från Sia Glass… Är minst lika god och dessutom mycket billigare. Häagen-Dazs-konceptet stavas M-J-U-K-T och F-I-N-T och TRÅKIGT…

God o välsmakande glass kan man få på många håll i det här landet men det går absolut inte med Ben & Jerry som helt saknar motsvarighet här i Sverige!

Nu blir det Bridget Jones-kväll här – äntligen!

Enjoy yourself guys =)

Trevlig helg!

MatVaruGajden är inte död...!

... vi har bara slumrat in i en lång och välbehövd vinterdvala... =)

Tack för alla söta mail som uppmuntrar till att fortsätta blogga på om fler produkttester - det uppskattas och ger frisk energi! Stort tack!

Har tyvärr ingen bild på produkten som för tillfället går åt som smör i solskenet hemma hos mig nu men för alla er hummous-tokar (eller bröd/smörgåsälskare) och som kanske tidigare har varit lite negativa till Maxos Orginal Hummous så kan jag tipsa om den som är smaksatt med salsa... hur läcker som helst (om än dyr, 21 kr i min maxibutik)... vet inte hur ny den är men spelar roll, smakar gott o lyxar till tillvaron =)

Mums, mums!

Nu tar vi en paus

Ni har förmodligen redan märkt att det är *host* "ganska" långt mellan blogginläggen på den här matbloggen. Trist, va? Det tycker jag och testpanelen också...

Det finns många skäl till det och i ett försök att vara rättvis mot er läsare så är det lika bra att erkänna att vi helt enkelt måste ta en paus. Så det kommer alltså inte att bli något regelbundet bloggande hädanefter (det är åtminstone vad vi själva tror i alla fall). Dock tycker vi alla att det är fruktansvärt kul det vi håller på med så visst kommer det publiceras fler inlägg med tiden men som sagt än så länge kommer den här bloggen inte att hinnas med att uppdateras lika ofta som andra bloggar. Så vårt råd är att läsa dem så länge – många är riktigt bra! Speciellt bra är de ”munsbitar” som finns länkade här till höger på MatVaruGajden. Ett hett tips med andra ord!

Kan dessutom ”halv-avråda” er från att testa Kålpudding från Dafgårds. Det var i och för sig inget fel på den och som lunch funkar den väl helt okej. Kåldolmarna var goda, såsen likaså – inget att klaga på smakmässigt. Dock är portionerna små (något som tycks vara genomgående i micromatsträsket) och det är förmodligen därför jag blir negativ. Men gillar man kåldolmar ska man såklart prova den här, definitivt!

Ett resturangtips: Ni som aldrig har provat att äta på Hermans (Fjällgatan 23) - ta er dit snarast! Allt är vegetariskt och de har riktigt bra priser (speciellt för studenter) och en buffe som alltid är både god och omväxlande. Har provat både deras helgbuffe och nu senast julbordet. Alla gångerna har varit över förväntan och även något som fallit sanna köttätare i smaken – så glöm inte bort detta!

Ha det nu så bra till dess att vi hörs nästa gång…!!!

Fyra stjärnor:

Lax Hollandaise – Dafgårds

Kokt potatis, lax, lite gula och röda morötter – alltsammans i saffranssås. Detta är min favorit till lunch och den enda av de testade färdigrätterna som har reserverad plats åt sig i min frys, vecka efter vecka. Inget att klaga på direkt. Lagom av allt – potatis, sås och lax, gärna lite grönsaker dock och gärna något lite mer spännande än morötter som blir rätt trist i längden. Hur som helst, allting smakar. Potatisen smakar potatis, laxen smakar lax, etc. Det luktar gott och ser aptitligt ut (bortsett från laxen som kan uppvisa små bleka grå-daskiga fläckar lite här och var). Personligen föredrar jag i normala fall generöst kryddad mat vilket man verkligen inte kan säga om Lax Hollandaise. Den är tvärtom raka motsatsen och just därför tycker jag den är värd en guldstjärna då jag brukar vara rätt så svårflirtad vad det gäller ”snälla smaker”.

Tre stjärnor:

Kyckling Jacob - Dafgårds

Hm, kanske är den här maträtten faktiskt värd fyra stjärnor trots allt… Åtminstone smakmässigt. Tycker den är vansinnigt god men av samma anledning vill jag ha betydligt större portioner. Mer ris och mer av allt annat också! Sås, kyckling och banan – underbar kombination och Dafgårds Kyckling Jacob smakar faktiskt nästan lika bra som den som jag har vuxit upp med. Dock fattas det jordnötter så ett tips är att efter ca 5 min öppna mikroluckan och strö över egna jordnötter som man sen rör ner i såsen. Stäng sedan luckan och kör ytterliggare 2-3 minuter. Gott! Smakar och luktar underbart! Utseendet är OK. Grönsakerna till den här rätten är gröna ärtor och jag ju säga att jag inte hoppar högt av glädje när jag tänker på dem. Men kanske är det bara jag som inte tycker att ärtor passar till Kyckling Jacob (eller ”Flygande Jacob” som vi sa hemma)? Hemma var denna maträtt en festmåltid och ärtor passar liksom in i det konceptet. Njäe, då passar majs betydligt bättre. Eller ännu hellre – vanlig blandsallad (vilket dock blir svårt att matcha med mikrokonceptet)
Framkallar hungerkänslor ganska snabbt. Synd.


Biff Mozzarella - Dafgårds

Jodå, Biff Mozzarella smakar helt okej. Men på tok för lite mat. Speciellt potatismoset önskar jag mer av. Speciellt med tanke på att det inte borde innebära några större förluster för Dafgårds att ösa på några extra skedar. Mozzarellan stämmer heller inte överens med bilden på förpackningen. Den är inte alls så där gott inbakad i biffen (som man kanske kan tro om man tittar på bilden) utan ligger istället smält ovanpå. Trist. Dessutom var det inte speciellt mycket ost, fick smakmässigt påminna mig om att ”JOVISST, DÄR ÄR Mozzarelllan och visst smakar det väl liiiite, liite ost i alla fall?” Hmm, nej osten ger jag inte mycket för. Mycket snålt tilltaget. Däremot var grönsakerna (broccoli och minimorötter) krispigt goda och svamp- och rödvinssåsen får klart godkänt! En del rödvinsmak faktiskt. Utseendemässigt helt OK men storleksmässigt – enligt min uppfattning – på tok för liten.

Obs! Mer microkäk på gång, läggs upp löpande så fort redaktionen hinner med...

Bäst i test – microkäk!

Okej, nu kör vi! Här kommer det färdigkäk som MatVarugajden hittills har hunnit med att tugga sig igenom (still more to come though – hösten är som bekant väldigt lång!)

Bäst i test:

Fem stjärnor:

None so far. Självklart har vi hunnit att skaffa oss personliga favoriter bland färdigrätterna men det betyder inte att någon förtjänar fem stjärnor bara för det. Alltid har det funnits något att klaga på. Tyvärr. En röd tråd som löper igenom de flesta maträtterna är portionsstorlekarna. De är på tok för små i de flesta fall. Jag vill inte lägga pengar på en lunch som är så liten att jag med största sannolikhet vet ”att om jag äter det här till lunch så bara måste jag sedan proppa i mig extra smörgåsar/mellanmål/frukt/” eftersom maten inte fyllt sin funktion utan enbart gjort mig ännu hungrigare. Nej, jag vill bli mätt av det jag äter – vad är annars poängen liksom?

Har en egen teori kring varför portionsstorlekarna är så små. Blir det för dyrt tro? Och är man i sådana fall orolig att vi konsumenter kommer bojkotta färdigmaten om man höjer priserna? Nej, jag kan inte tänka mig att det är det som är det riktiga problemet. Många rätter hade man till exempel kunnat utöka rejält med både potatis/ris/pasta och grönsaker – råvaror som kostar extremt pyttelite! Eller varför inte göra någon slags ”deal” med kedjan som säljer färdigmaten? Exempelvis ”alla kunder som köper en Dafgårds färdigportion får gratis plocka med sig en bit bröd (typ minibaguette, ciabatta eller liknanade) från butikens brödavdelning eller varför inte en frukt? Visst är väl det en fiffig tanke?

Test: Webbens mest kända Vaniljmüsli?

MatVaruGajden har tröttnat på butikernas massproducerade müslisorter som i de flesta fall även har äckligt höga kilopriser. Så varför inte prova receptet på den här mycket klassiska vaniljmüslin? Ingen har väl inte hört talas om detta? MVG: s första kontakt med receptet var under en säsong av Toppform (hälsoprogram på SVT).

Kocken var då Oscar de Hoog och jag minns att jag tyckte att müslin både såg väldigt god ut men också verkade lite spännande och annorlunda (jag menar vaniljmüsli på den tiden, det var ju inte att tänka på!). Men som så många andra gånger rann engagemanget snart ut i sanden så fort teven slocknade och müslireceptet lagrades någonstans långt bak i hjärnan. Jag har under åren stött på receptet både här och där. Vissa receptet har varit mer eller mindre modifierade och en del människor har till och med påstått att de har hittat på receptet helt själva. Suck. Stackars Oscar säger jag om det. I min värld står han som ensam upphovsman till receptet och jag tänkte bjuda Er kära läsare på det här på bloggen.

För nu äntligen, efter mååånga år, har jag varit klok nog att pröva det och det finns bara ett ord som beskriver müslin – succé! Och inte bara en gång har jag gjort det utan säkert fem gånger det senaste halvåret. Det är ju så fantastiskt enkelt! Går så kvickt och lätt (bortsett från nötterna som jag har lite problem att hacka, de smiter iväg över köksgolvet!). En fantastiskt god smak, för att inte tala om doften/aromen som vaniljstången utsöndrar då den får gotta till sig i burken ett par dagar. Då blir müslin som godast! Mmmm. Smaklig spis. Ni kommer aldrig att vilja ha något annat till yoghurten (eller vad det nu är ni äter på morgonen). Nej, i höst ska det minsann vara egengjord vaniljmüsli (gärna ihop med ICA:s vaniljyoghurt). Annars får det lov att vara för min del.

Här är receptet (personligen har jag inte i vare sig aprikoser eller katrinplommon utan istället tillsätter jag massvis med russin när allt är rostad och klart. Psylliumfrön skippar jag också. Det viktigaste är mycket NÖTTER och mycket VANILJSTÅNG)

Vaniljmüsli
Ingredienser

200 g Havregryn
200 g Rågflingor
100 g Katrinplommon, grovt hackade
100 g Torkade aprikoser, grovt hackade
100 g Blandade nötter (sötmandel, hassel och valnöt), grovt hackade
1 Vaniljstång, skårad
2 msk Kanel, malen
2 msk Kardemumma, malen
3 msk Psylliumfrön (loppfrön)
4 msk Rapsolja
4 msk Vatten

Gör så här:

Blanda alla ingredienser utom katrinplommon, aprikoser, vaniljstång, nötter och psylliumfrön. Bred ut müsliblandningen på en plåt och tillsätt vatten och olja genom att droppa det över ingredigenserna i långpannan och blanda ihop. Sätt sedan in muslin i ugnen på 225 grader i cirka tio minuter.

Därefter tillsätter du nötterna och låter müslin rosta vidare i cirka fem minuter. Müslin är klar när den fått en fin gyllene färg och doftar gott. Låt müslin svalna när den är klar, lägg den sedan i en lufttät behållare. Tillsätt skårad vaniljstång, psylliumfrön, katrinplommon och aprikoser. Blanda och skaka om. Låt gärna müslin stå ett tag så att den hinner ta åt sig smak av vaniljstången.

Servera müslin med yoghurt eller mjölk. Strö över cirka en matsked krossade linfrön vid serveringen. Rivet äpple är också gott att strö över.