MatVaruGajden testar - så slipper du!

Och här har ni MatVaruGajdens favorit!

2008-03-11T18:16:00.003Z

Aldrig käkat Ben & Jerry förrut men är ändå lite sugen?

För att vara på den säkra sidan föreslår vi i sådana fall NEW YORK SUPER FUDGE CHUNK. Den är supergod och en smak som är helt underbar! Med bitar av vit och mörk choklad, pekannötter, valnötter och kakaoöverdragna mandlar går det inte att misslyckas... Rekommenderas varmt!

Nu introduceras för övrigt ännu fler nyheter... Bland annat "Baked Alaska", Bohemian Raspberry och nya "glasskakan" (?!) - Which! Se här

Vad är grejen med Häagen-Dazs?

2008-03-08T14:18:00.004Z

Okej, nu har jag fått det bekräftat i alla fall…

Det finns idag två kategorier av människor (och man kan alltså inte tillhöra bägge två! GLÖM DET!)

Gillar man glass och det gör väl de flesta? Ja, då har man förmodligen en förkärlek till Ben & Jerry ELLER Häagen-Dazs.

Jag trodde tidigare att detta faktum, att vissa föredrog det ena före det andra, berodde på att man som konsument på förväg hade bestämt sig för hur man ville identifiera sig. I stil med ”Är jag en ”Ben & Jerry-busig frossare a la Bridget Jones” eller tillhör jag istället den betydligt mer sofistikerade kategorin av ”finsmakare a la Häagen-Dazs-glass”?
Vissa tycks nämligen obehagligt benägna att gå över lik för att hävda att det ena är så fantastiskt mycket godare än det andra. Jag trodde detta var ren bullshit. Gillar man glass så är det väl strunt samma? Då slinker väl allting ner? Eller...?

Av något mystiskt skäl har det dock aldrig blivit av att jag köpt något annat än Ben & Jerry. För trots allt så kostar en burk på 0,5 liter nästan 50:- så varför ”chansa” och köpa något annat när Ben&Jerry aldrig någonsin har gjort mig besviken? Men helt opåverkad av debatten Ben & Jerry vs. Häagen-Dazs har jag alltså inte varit utan tvärtom följt den med största spänning. Det verkade vara två väldigt bestämda uppfattningar, nämligen att den ena glassen utan tvekan var godare än den andra. How come?

Så för en tid sedan, när jag hade smakat mig igenom i princip hela Ben & Jerry’s sortiment så tyckte jag att det var läge att prova något annat. På Hemköp fann jag ett 4-pack med Häagen-Dazs-bägare i smakerna ”Strawberry Cheesecake”, "Belgian Chocolate”, ”Cookies & Cream” samt ”Dulche de Leche”. Kanon, tänkte jag. Nu får jag chans att prova fler än en smak och någon lär väl kunna bli en ny favorit, eller..?

Så vad blev resultatet? Det stavas T-R-Å-K-I-G-T. Inte äckligt. Men TRÅKIGT. Det hände liksom inget… Det var bara… bara ren o mjuk glass….

Besvikelsen var ett faktum.

Det är just därför som jag är så säker på att jag aldrig någonsin kommer att köpa Häagen-Dazs igen. Och att det av exakt samma anledning finns dessa två stycken mycket hårdnackade uppfattningar här: Ben & Jerry eller Häagen-Dazs?

Ben & Jerry – ÄR (enlig mig och min nyskapade Ben & Jerry-fanclub) ”värt” att betala nästan 50:- för! Här händer det grejer i samma sekund som skeden med Ben & Jerry-glass glider in i munnen… Det finns idag ingen som kan konkurrera ut deras crounchiga gobitar med choklad, nötter och annat syndigt gott!

Häagen-Dazs? Neeeej! Köp hellre någon god o lyxig gräddglass från Sia Glass… Är minst lika god och dessutom mycket billigare. Häagen-Dazs-konceptet stavas M-J-U-K-T och F-I-N-T och TRÅKIGT…

God o välsmakande glass kan man få på många håll i det här landet men det går absolut inte med Ben & Jerry som helt saknar motsvarighet här i Sverige!

Nu blir det Bridget Jones-kväll här – äntligen!

Enjoy yourself guys =)

Trevlig helg!

MatVaruGajden är inte död...!

2008-03-06T18:22:00.002Z

... vi har bara slumrat in i en lång och välbehövd vinterdvala... =)

Tack för alla söta mail som uppmuntrar till att fortsätta blogga på om fler produkttester - det uppskattas och ger frisk energi! Stort tack!

Har tyvärr ingen bild på produkten som för tillfället går åt som smör i solskenet hemma hos mig nu men för alla er hummous-tokar (eller bröd/smörgåsälskare) och som kanske tidigare har varit lite negativa till Maxos Orginal Hummous så kan jag tipsa om den som är smaksatt med salsa... hur läcker som helst (om än dyr, 21 kr i min maxibutik)... vet inte hur ny den är men spelar roll, smakar gott o lyxar till tillvaron =)

Mums, mums!

Nu tar vi en paus

2007-12-25T18:29:00.000Z

Ni har förmodligen redan märkt att det är *host* "ganska" långt mellan blogginläggen på den här matbloggen. Trist, va? Det tycker jag och testpanelen också...

Det finns många skäl till det och i ett försök att vara rättvis mot er läsare så är det lika bra att erkänna att vi helt enkelt måste ta en paus. Så det kommer alltså inte att bli något regelbundet bloggande hädanefter (det är åtminstone vad vi själva tror i alla fall). Dock tycker vi alla att det är fruktansvärt kul det vi håller på med så visst kommer det publiceras fler inlägg med tiden men som sagt än så länge kommer den här bloggen inte att hinnas med att uppdateras lika ofta som andra bloggar. Så vårt råd är att läsa dem så länge – många är riktigt bra! Speciellt bra är de ”munsbitar” som finns länkade här till höger på MatVaruGajden. Ett hett tips med andra ord!

Kan dessutom ”halv-avråda” er från att testa Kålpudding från Dafgårds. Det var i och för sig inget fel på den och som lunch funkar den väl helt okej. Kåldolmarna var goda, såsen likaså – inget att klaga på smakmässigt. Dock är portionerna små (något som tycks vara genomgående i micromatsträsket) och det är förmodligen därför jag blir negativ. Men gillar man kåldolmar ska man såklart prova den här, definitivt!

Ett resturangtips: Ni som aldrig har provat att äta på Hermans (Fjällgatan 23) - ta er dit snarast! Allt är vegetariskt och de har riktigt bra priser (speciellt för studenter) och en buffe som alltid är både god och omväxlande. Har provat både deras helgbuffe och nu senast julbordet. Alla gångerna har varit över förväntan och även något som fallit sanna köttätare i smaken – så glöm inte bort detta!

Ha det nu så bra till dess att vi hörs nästa gång…!!!

2007-10-21T18:52:00.000+01:00

Fyra stjärnor:

Lax Hollandaise – Dafgårds

Kokt potatis, lax, lite gula och röda morötter – alltsammans i saffranssås. Detta är min favorit till lunch och den enda av de testade färdigrätterna som har reserverad plats åt sig i min frys, vecka efter vecka. Inget att klaga på direkt. Lagom av allt – potatis, sås och lax, gärna lite grönsaker dock och gärna något lite mer spännande än morötter som blir rätt trist i längden. Hur som helst, allting smakar. Potatisen smakar potatis, laxen smakar lax, etc. Det luktar gott och ser aptitligt ut (bortsett från laxen som kan uppvisa små bleka grå-daskiga fläckar lite här och var). Personligen föredrar jag i normala fall generöst kryddad mat vilket man verkligen inte kan säga om Lax Hollandaise. Den är tvärtom raka motsatsen och just därför tycker jag den är värd en guldstjärna då jag brukar vara rätt så svårflirtad vad det gäller ”snälla smaker”.

Tre stjärnor:

Kyckling Jacob - Dafgårds

Hm, kanske är den här maträtten faktiskt värd fyra stjärnor trots allt… Åtminstone smakmässigt. Tycker den är vansinnigt god men av samma anledning vill jag ha betydligt större portioner. Mer ris och mer av allt annat också! Sås, kyckling och banan – underbar kombination och Dafgårds Kyckling Jacob smakar faktiskt nästan lika bra som den som jag har vuxit upp med. Dock fattas det jordnötter så ett tips är att efter ca 5 min öppna mikroluckan och strö över egna jordnötter som man sen rör ner i såsen. Stäng sedan luckan och kör ytterliggare 2-3 minuter. Gott! Smakar och luktar underbart! Utseendet är OK. Grönsakerna till den här rätten är gröna ärtor och jag ju säga att jag inte hoppar högt av glädje när jag tänker på dem. Men kanske är det bara jag som inte tycker att ärtor passar till Kyckling Jacob (eller ”Flygande Jacob” som vi sa hemma)? Hemma var denna maträtt en festmåltid och ärtor passar liksom in i det konceptet. Njäe, då passar majs betydligt bättre. Eller ännu hellre – vanlig blandsallad (vilket dock blir svårt att matcha med mikrokonceptet)
Framkallar hungerkänslor ganska snabbt. Synd.

Biff Mozzarella - Dafgårds

Jodå, Biff Mozzarella smakar helt okej. Men på tok för lite mat. Speciellt potatismoset önskar jag mer av. Speciellt med tanke på att det inte borde innebära några större förluster för Dafgårds att ösa på några extra skedar. Mozzarellan stämmer heller inte överens med bilden på förpackningen. Den är inte alls så där gott inbakad i biffen (som man kanske kan tro om man tittar på bilden) utan ligger istället smält ovanpå. Trist. Dessutom var det inte speciellt mycket ost, fick smakmässigt påminna mig om att ”JOVISST, DÄR ÄR Mozzarelllan och visst smakar det väl liiiite, liite ost i alla fall?” Hmm, nej osten ger jag inte mycket för. Mycket snålt tilltaget. Däremot var grönsakerna (broccoli och minimorötter) krispigt goda och svamp- och rödvinssåsen får klart godkänt! En del rödvinsmak faktiskt. Utseendemässigt helt OK men storleksmässigt – enligt min uppfattning – på tok för liten.

Obs! Mer microkäk på gång, läggs upp löpande så fort redaktionen hinner med...

Bäst i test – microkäk!

2007-10-21T18:47:00.000+01:00

Okej, nu kör vi! Här kommer det färdigkäk som MatVarugajden hittills har hunnit med att tugga sig igenom (still more to come though – hösten är som bekant väldigt lång!)

Bäst i test:

Fem stjärnor:

None so far. Självklart har vi hunnit att skaffa oss personliga favoriter bland färdigrätterna men det betyder inte att någon förtjänar fem stjärnor bara för det. Alltid har det funnits något att klaga på. Tyvärr. En röd tråd som löper igenom de flesta maträtterna är portionsstorlekarna. De är på tok för små i de flesta fall. Jag vill inte lägga pengar på en lunch som är så liten att jag med största sannolikhet vet ”att om jag äter det här till lunch så bara måste jag sedan proppa i mig extra smörgåsar/mellanmål/frukt/” eftersom maten inte fyllt sin funktion utan enbart gjort mig ännu hungrigare. Nej, jag vill bli mätt av det jag äter – vad är annars poängen liksom?

Har en egen teori kring varför portionsstorlekarna är så små. Blir det för dyrt tro? Och är man i sådana fall orolig att vi konsumenter kommer bojkotta färdigmaten om man höjer priserna? Nej, jag kan inte tänka mig att det är det som är det riktiga problemet. Många rätter hade man till exempel kunnat utöka rejält med både potatis/ris/pasta och grönsaker – råvaror som kostar extremt pyttelite! Eller varför inte göra någon slags ”deal” med kedjan som säljer färdigmaten? Exempelvis ”alla kunder som köper en Dafgårds färdigportion får gratis plocka med sig en bit bröd (typ minibaguette, ciabatta eller liknanade) från butikens brödavdelning eller varför inte en frukt? Visst är väl det en fiffig tanke?

Test: Webbens mest kända Vaniljmüsli?

2007-10-01T21:58:00.000+01:00

MatVaruGajden har tröttnat på butikernas massproducerade müslisorter som i de flesta fall även har äckligt höga kilopriser. Så varför inte prova receptet på den här mycket klassiska vaniljmüslin? Ingen har väl inte hört talas om detta? MVG: s första kontakt med receptet var under en säsong av Toppform (hälsoprogram på SVT).

Kocken var då Oscar de Hoog och jag minns att jag tyckte att müslin både såg väldigt god ut men också verkade lite spännande och annorlunda (jag menar vaniljmüsli på den tiden, det var ju inte att tänka på!). Men som så många andra gånger rann engagemanget snart ut i sanden så fort teven slocknade och müslireceptet lagrades någonstans långt bak i hjärnan. Jag har under åren stött på receptet både här och där. Vissa receptet har varit mer eller mindre modifierade och en del människor har till och med påstått att de har hittat på receptet helt själva. Suck. Stackars Oscar säger jag om det. I min värld står han som ensam upphovsman till receptet och jag tänkte bjuda Er kära läsare på det här på bloggen.

För nu äntligen, efter mååånga år, har jag varit klok nog att pröva det och det finns bara ett ord som beskriver müslin – succé! Och inte bara en gång har jag gjort det utan säkert fem gånger det senaste halvåret. Det är ju så fantastiskt enkelt! Går så kvickt och lätt (bortsett från nötterna som jag har lite problem att hacka, de smiter iväg över köksgolvet!). En fantastiskt god smak, för att inte tala om doften/aromen som vaniljstången utsöndrar då den får gotta till sig i burken ett par dagar. Då blir müslin som godast! Mmmm. Smaklig spis. Ni kommer aldrig att vilja ha något annat till yoghurten (eller vad det nu är ni äter på morgonen). Nej, i höst ska det minsann vara egengjord vaniljmüsli (gärna ihop med ICA:s vaniljyoghurt). Annars får det lov att vara för min del.

Här är receptet (personligen har jag inte i vare sig aprikoser eller katrinplommon utan istället tillsätter jag massvis med russin när allt är rostad och klart. Psylliumfrön skippar jag också. Det viktigaste är mycket NÖTTER och mycket VANILJSTÅNG)

Vaniljmüsli
Ingredienser

200 g Havregryn
200 g Rågflingor
100 g Katrinplommon, grovt hackade
100 g Torkade aprikoser, grovt hackade
100 g Blandade nötter (sötmandel, hassel och valnöt), grovt hackade
1 Vaniljstång, skårad
2 msk Kanel, malen
2 msk Kardemumma, malen
3 msk Psylliumfrön (loppfrön)
4 msk Rapsolja
4 msk Vatten

Gör så här:

Blanda alla ingredienser utom katrinplommon, aprikoser, vaniljstång, nötter och psylliumfrön. Bred ut müsliblandningen på en plåt och tillsätt vatten och olja genom att droppa det över ingredigenserna i långpannan och blanda ihop. Sätt sedan in muslin i ugnen på 225 grader i cirka tio minuter.

Därefter tillsätter du nötterna och låter müslin rosta vidare i cirka fem minuter. Müslin är klar när den fått en fin gyllene färg och doftar gott. Låt müslin svalna när den är klar, lägg den sedan i en lufttät behållare. Tillsätt skårad vaniljstång, psylliumfrön, katrinplommon och aprikoser. Blanda och skaka om. Låt gärna müslin stå ett tag så att den hinner ta åt sig smak av vaniljstången.

Servera müslin med yoghurt eller mjölk. Strö över cirka en matsked krossade linfrön vid serveringen. Rivet äpple är också gott att strö över.

MatVaruGajden gallrar i snabbmatsträsket…

2007-09-20T18:16:00.000+01:00

Tjohej! Nu står hösten ivrigt för dörren och det är många aktiviteter som bara måste hinnas med – och det varje dag! Kanske har du drabbats av toklånga studietimmar, hektiska jobbdagar, barn som ska skjutsas hit och dit, en hög med läxor som bara växer, gymkort som måste utnyttjas och inte minst ska vi väl alla hinna att äta också?! För många är detta en svår (för att inte säga OMÖJLIG) ekvation att gå ihop. Drömmen är att maten inte enbart ska smaka gott utan den får ju gärna vara lite nyttig också.

Av dessa skäl kommer MatVaruGajden att göra en störtdykning i stormarknadernas alla frysdiskar i jakten på goda och nyttiga färdigrätter som vi med glädje sedan kan fylla frysen med och det utan dåligt samvete! Nu vet ni vad ni har att se fram emot ett tag framöver =)

Först ut är ett par nyheter som kommer ifrån Felix. Uppenbarligen är det främst kvinnor som man i första hand har som utstuderade köpare. Cecilia Isaksson, marknadschef Felix färdigmat, säger så här:”Våra undersökningar visar att kvinnor vill ha mer variation än män när de väljer djupfrysta enportionsrätter. Därför lanserar vi nu ett nytt brett sortiment där vi tagit fasta på vad kvinnor vill ha”.
Hon säger även att ” För att vara säkra på att rätterna tilltalar just kvinnor har vi använt smakpaneler som endast bestått av kvinnor”.

Detta är information som jag inte kände till vid de tillfällen då jag konsumerade produkterna. Därmed blir jag nu löjligt glad åt tanken att man har tänkt lite extra på oss kvinnor för jag är övertygad om att Cecilia Isaksson har helt rätt i det hon säger om att män och kvinnor har vitt skilda önskemål när det handlar om mikromat (och mat i övrigt).

MatVaruGajden har testat Felix Falafel med bulgursallad och kan med belåtenhet konstatera att den håller måttet. Gott och väl! Det är lagom mycket och ”annorlunda” grönsaker (brytbönor, gul morot, grillad röd paprika och kikärtor), god smak på falafeln ( 6 stycken) och rikligt med bulgur som har en lagom spänstig konsistens. Problem som jag annars brukar ha när det gäller färdigmat är att jag upplever den tämligen smaklös eller översaltad. Men här har man äntligen vågat krydda till det och resultatet blir att smakerna hamnar i god balans med varandra! Även tomatsåsen har fått en god smak och jag är glad över att jag slipper de annars så vattniga dussintomatsåserna som finns därute. För en gång skull uppfattade jag även portionsstorleken som ”lagom mycket mat” (beror såklart på hur hungrig man är) men kompletterade ändå med lite pitabröd och hummus (mest för sakens skull) och det blev pricken över i:et! Gott, Felix!

Passade även på att prova ”Pasta med skinka och bladspenat” ett par dagar senare. Smakade inget speciellt, förutom att den så kallade ”ostsåsen” var väldigt vattnig. Dessutom var jag tvungen att komplettera rejält med bröd för att hålla mig mätt efteråt men det problemet har jag nästan alltid när det gäller pasta. Så kanske egentligen inget som man kan lasta Felix för eller jo, det borde faktiskt ha varit bra mycket mer skinka och grönsaker. Jag kommer inte att köpa denna igen, nästa gång blir det någon helt annan. Gissningsvis ”Fullkornspasta med kyckling” (såg väldigt god ut på förpackningen!)

Återkommer snarast!

Restaurangguide: Ristorante Piccolo Italy

2007-09-02T13:17:00.000+01:00

Härmed kommer ytterliggare en recension av en restaurang i Halmstad.

Till Ristorante Piccolo Italy går man om man längtar efter äkta italiensk mat, vars meny domineras av främst pasta men även av en hel del kött- och fiskrätter. Man bör ha i åtanke att lokalen är ganska liten med få sittplatser vilket gör att det snabbt kan bli fullt. Men har man tur att ändå få ett bord för kvällen så anser MatVaruGajden att det är just restaurangens blygsamma omfång som bidrar till den hemtrevliga och mysiga stämningen som råder där. På väggarna hänger tavlor som är målade av restaurangens ägarinna och som går under namnet ”Livsglädje”. Är du väldigt konstintresserad eller kanske bara blir väldigt förtjust i vad du ser så är tavlorna till salu och du kan köpa med dig en hem om du skulle känna för det.

Vid vårt besök var restaurangen nästan helt full och servitriserna hade en hel del att göra under kvällen. Men trots det behövde vi aldrig känna oss vare sig bortglömda eller ingorerade av servisen utan man tycktes ha koll på minsta detalj och såg till att allt var till belåtenhet.

MatVaruGajdens två utsända beställde båda fisk- och skaldjurssoppa då vi – av priset att döma – förväntade oss något alldeles extra. För cirka 110 kronor ingick aioli och rostade avlånga brödskivor.

Åsikterna gick vitt isär vad det gällde att bedöma maten som efter cirka 20 minuter anlände till vårt bord. De ena av oss var tämligen förfärad då fisksoppan till stor del bestod av en mix av både fiskkött och hela skaldjur där både skal, klor och ögon fortfarande satt kvar. Även musslorna hade kvar sina snäckskal. En av de värsta maträtterna som finns, enligt mitt sällskap, är paella där man har använt sig av hela skaldjur. Olyckligtvis tänkte sig mitt sällskap sig inte för vad en fisk- och skaldjurssoppa förmodligen skulle kunna innebära. Personligen var jag supernöjd då jag tycker att det är precis så en fisk- och skaldjurssopa ska vara. Hela fina skaldjur och otroligt vackra snäckskal (så fina att jag faktiskt övervägde att lägga ner ett i handväskan om det inte vore för den förskräckliga stanken) som visserligen gör att det tar lite tid att få i sig maten men vad gör det när man är på restaurang? Dock saknade jag någon form av vatten att doppa fingrarna i då det lätt blir väldigt kladdigt och slafsigt när man äter skaldjur. Det förvånar mig att ingen av servitriserna tänkte på det.

Vi var dock båda eniga om att det var alldeles för lite mat. Fiskbitarna var så få att vi utan svårigheter kunde räkna dem, samma sak med med båda räkorna och musslorna. Och då vi serverades så sparsamt med soppa så kunde man åtminstone ha serverat betydligt mer bröd än enbart två tunna skivor. På begäran av oss fick vi dock in lite fler och behövde inte betala extra för dessa. Vi tycker båda två att det är rejält trist att serveras alltför mycket soppbas (buljong eller liknande) och att kocken sedan enbart har matchat den med ett snålt tilltagande av matiga ingredienser, i detta fallet fisk och skaldjur. Resultatet blir att gästen väljer att lämna kvar halva soppan eftersom själva innehållet har tagit slut och att det som är kvar inte smakar någonting annat än salt. Vi har förståelse för att både fisken och skaldjuren mycket väl kan ha varit dagsfångst men det hjälps inte för när man serverar sina gäster så måste man se till att portionerna är tillräckliga annars vill man inte äta där igen. Ingen vill betala mycket pengar och sedan gå ifrån restaurangen halvhungrig. Ingen!

Oavsett dessa betraktelser så smakade det vi åt mycket bra (aiolin var för övrigt superb) och efter att ha sett en hel del tallrikar med pasta beställas in så förstod vi att om det är något som man verkligen tycks behärska på Piccolo, ja då är det just pasta. Samtliga rätter såg otroligt inbjudande ut och det blir utan tvekan ett återbesök för MVG. Var så säker!

Förlåt!

2007-08-28T17:18:00.000+01:00

Vi vill be våra läsare om ursäkt för att vi har varit så dåliga med att uppdatera bloggen den här sommaren - det ska det bli ändring på från och med nu.

Vår målsättning är vi förhoppningsvis får mer tid i höst åt att tipsa om vilka produkter som är värda att få följa med er hem från affären (och vilka som ska stanna kvar där eller helst av allt kasseras!)

Välkommen till en god höst med MatvaruGajden!

Snacks: Minimal

2007-08-28T17:03:00.000+01:00

Olw:s Minimal är ett ofriterat snacks som har en fetthalt på endast 7%. Dessa upplysningar får nog nästan vem som helst att (önske?)-tänka att det går att äta bra mycket fler av den här sorten än av de ”vanliga” chipssorterna utan att lägga på sig en massa extra kilon då chips i allmänhet har en fetthalt på runt 30-34%. Men snacksen innehåller ändå relativt mycket energi (400 kcl/100 gram) så man får fortfarande äta med måtta.

Snacksen finns i smakerna ”Sourcream&Onion” och även ”Dill&Gräslök” och MatVaruGajden har provsmakat den förstnämnda. Vår reaktion var väl mest någonting i stil med: ”Jaha, då har vi provat dem här också…” Inte för att snacksen smakade illa utan mest för att de upplevs som lite menlösa. De fyller liksom inte någon funktion. De dämpar heller knappast ett rejält chipsbehov utan Minimal hamnar snarare under en helt annan kategori, vars smak och konsistens inte är något man plötsligt blir sugen på (som man kan bli på t ex choklad, godis, chips, ostbågar, etc). Tanken är emellertid god, att det bör finnas ett lite ”nyttigare” alternativ till de traditionella snacksen. Dessutom uppskattar vi att påsarna bara rymmer 100 gr/styck, det är en lagom snacksportion (beroende på sammanhanget), tycker i alla fall majoriteten på MVG.

Den främsta anledningen till att MVG i fortsättningen inte kommer att köpa de här snacksen istället för de gamla vanliga chipsen, är för att konsistensen påminner alltför mycket om så kallade ”prawn crackers” (räkchips). För oss innebär detta att snacksen smakar gott i början men ganska snabbt blir det lite väl mycket ”pappers-konsistens” över det hela och man vill helt enkelt inte ha fler. Är man däremot i vanliga fall ett stort fan av OLW:s figur-snacks (typ hjärtan, stjärnor, skruvar) kommer man säkert att uppskatta de här också. MatVaruGajden är däremot inte med i den fancluben, något som bör tilläggas.

Chipotle – inget för svaga typer

2007-08-07T13:33:00.000+01:00

Gillar du BBQ? Gillar du hetta? Så bra. Men viktigast av allt, gillar du mat som har en rökig och kryddig touch? Är svaret ”ja”? I sådana fall så är Chipotle Paste från Santa Marias Tex Mex–sortiment en mycket bra grej att ha hemma.

Chipotle är i vanliga fall rökt chilipeppar och i just den här våta kryddblandningen (för det är precis vad det är) har man använt sig av jalapeno-chilin. Chilin har torkats och rökts och sedan blandats ihop med främst lök, tomatpuré, ättika och vitlök.

Den smakar som den luktar – gott rökig men inget som jag har luktat tidigare. Man anar dock att den kan vara lätt att överdosera så man får se upp så att det inte blir för starkt! Då blir det oätligt och man kan lika gärna slänga maten.

Själv har jag använt kryddblandningen till främst soppa, t ex gazpacho (1/2-1 msk chipotle paste beräknas till ca 2-4 personer, beroende på hur mycket vätska man har – smaka av så att det inte blir för hett!). Jag har även provat att vispa (med elvisp) creme fraiche med ca 1 tsk chiptole paste, salt och gräslök och serverat som en god sås till både klyft- och bakad potatis (exakta receptet hittar du här). Är man dessutom en älskare utav köttfärs så lämpar sig chipotlen naturligtvis förträffligt bra i både köttfärssås, tacofärs, kryddiga hamburgare, etc. Prova själv!

Det är som sagt den blöta varianten av kryddblandningen som jag recenserar här men för den intresserade kan jag upplysa om att den även går att hitta i torkad form. I recept kan man ha som riktlinje attt 1 msk flytande chipotle motsvarar ungefär 1 tsk torkad krydda. Smaklig spis!

Motbjudande OSTKLET

2007-07-24T21:05:00.000+01:00

Lördagkväll? Chips eller grönsaksstavar? Dipsås? Ja, tack. I alla fall så länge den inte heter ”Ost Dip” och är märkt med Eldorados egen logga. Den kommer då aldrig att hamna i mitt kylskåp igen, det lovar jag. Usch och fy.

Dock är första intrycket av produkten klart godkänt och det är därför som man luras att köpa med sig dipsåsen hem. Dels är den ju billig (cirka 10 kronor på Willys á 300 gram) och sedan är det svårt att tänka sig att man verkligen kan misslyckas så katastrofalt med en dipp som Eldorado faktiskt har gjort med den här. Suck. Kom igen, hur svårt kan det egentligen vara att tillverka en schysst dipp till budgetpris? Min egen uppfattning är att det väl inte kan vara alltför svårt. Även den allra värsta hemmakocken brukar faktiskt kunna lyckas att tillverka sin egen dip att doppa snacksen i. Att som i Eldorados fall helt tappa känslan för vad som faktiskt smakar gott är pinsamt med tanke på att matvaror är Eldorados hemmamarknad och således borde vara måna om goda recept så att man håller sina kunder nöjda och glada.

Jag är inte nöjd. Och inte speciellt glad heller. Istället vrider jag mig av kväljningar, mycket på grund av att konsistensen är skrämmande lik gelé och dallrar lika friskt som jag själv gör när jag far fram och tillbaka i Balder (fartgalen berg- och dalbana) på Liseberg.

Innehållsförteckningen är skrämmande lång och största ingrediensen är vatten, därefter ost men som består av en ohyggligt lång lista med olika e-nummer typ E339, E450, E451, etc, etc. Så visst ringer varningsklockorna skarpt. Dessutom har man envisats med att röra ner bitar av röd paprika i oströran. Fråga mig inte varför för det passar inte alls ihop. Det ser mest bara äckligt ut. Det enda som är positivt med det här eländet är att dippen ialla fall luktar gott. Påminner skarpt om cheese-Pringles, vilka jag tycker är riktigt smaskiga. Synd alltså att dippen inte smakar som den luktar, i annat fall så hade ost-dippen idag varit en produkt att räkna med.

I dagsläget är den bara äcklig och inom kort både förträngd och bortglömd. Det finns ju så mycket annat gott att köpa där ute. Så snälla håll hårt i pengarna och lägg dem istället på något som både är godare och bättre för er. Vad det kan vara får ni avgöra själva men det kan inte vara speciellt svårt då i princip inget kan vara sämre än den här smörjan. Usch. Jag tror jag måste rusa till toaletten igen. Fy fasiken för det här!

Glass+choklad på semestern?

2007-07-09T16:51:00.000+01:00

MatVaruGajden har tidigare bloggat om Skånska Hembageriet i Halmstad och tipsat om deras ”chokladverkstad” och fika. En liten nyhet är att under sommarmånaderna så utökar Skånskan sitt sortiment och serverar även glass med en hel del egentillverkade tillbehör. Så även den glassfrälste ska således lockas dit!

Jag, som driver MatVaruGajden, anser mig falla helt rätt under kategorin ”glassfrälst” och har självfallet besökt cafeét för att provsmaka. Efter att först ha läst om den nya glass – och chokladbaren i tidningen Frotté, där man bland annat tipsar om ”Skånskans Choklad Chock” (Cacao- och Stracciatellaglass, hemgjord mjukglass och chokladsås + en valfri pralin eller tryffel) eller om man så vill doppa sin glass i 65% ”världsmästarchoklad” (allt enligt Frotté) stegade jag tveklöst in i chokladverkstaden och beredde mig på svår beslutsångest. Vilken dock uteblev! Jag hade föreställt mig en mängd olika egentillverkade glassorter men utbudet var ganska tunt (men kvalitémässigt säkert bra). Så som jag förstod det så är det endast en sort som Skånskan tillverkar själva och det är mjukglassen (som består av riktig vanilj och grädde). Personligen tycker jag att den var rätt trist faktiskt. Den får godkänt men jag föredrar ändå ”den gamla vanliga” mjukglassen som brukar finnas i de allra flesta glassbarer som säljer glass. De övriga glassorterna kommer, som jag förstod det, ifrån SIA Glass (deras s.k gourmetglass). Jag valde en kula choklad (gräddglass med krossade kakaobönor. God och med rejäla runda bitar av mörk choklad) och en annan som vad jag uppfattade heter Glace Dulce de leche (dvs gräddglass med kolasås. Också okej, men inget märkvärdigt!).

Själva glassen var alltså inget som överraskade. Vanlig och god glass helt enkelt. Det som Skånskan dock förtjänar pluspoäng för, det är deras egengjorda glasstillbehör. Kolasåsen har ett stänk av whisky i sig och chokladsåsen tillverkar man, som jag redan har nämnt, också den själva. Utöver det kan man bl a välja på riven vit choklad, kokos, strössel eller antingen krossade eller rostade nötter som topping. Själv valde jag de rostade nötterna i kombination med chokladsås – vilket smakade ljuvligt. Priserna kan diskuteras. Vill man bara ha en mjukglass med t ex nötkross på så kostar den 25:- och den är inte speciellt stor. Däremot är det ju egentillverkning så priset får man kanske räkna med? För min del är det i alla fall inte värt det. Två kulor + mjukglass och topping (såsom på bilden) kostar för övrigt 35:-.

Hörrni, detta börjar verkligen likna en glassguide… Men ni får helt enkelt leva med det! Mitt eget smultronställe vad det gäller glass ligger en bit utanför Halmstad, i Spånstad (Åled). De har i väldigt många år sålt Åhusglass men i år är det Nestlé och Engelholmsglass som står för sortimentet. Vill ni äta mycket, urgod och billig glass så måste ni helt enkelt ställa kosan hit. Cirka 20 minuter på 90 km/h-väg från Halmstad city. Personalen är för övrigt alltid jättetrevlig och bytar gärna några ord med en (obs! En mycket familjär stämning råder).
Varje söndag har man dessutom glassfrossa mellan 13.00-15.00. Då får man äta så mycket glass man vill (och orkar!). Godaste smaken i sommar är utan tvivel hasselnötsglassen. Ett mycket hett tips. Den inte bara smakar extremt mycket hasselnöt, det är dessutom gott om bitar av hasselnötter i den – supergott!

In love with Pesto alla Calabresse!

2007-07-05T14:19:00.000+01:00

MatVaruGajden önskar att ni som älskar och avgudar italienska smaker och dofter genast kan göra plats i skafferiet för den här suveränt läckra pestosåsen.

Såsen består till största del av paprika (37,5 %), därefter solrosfröolja (22,9%) och sedan riccotta ost (14%). Det är ingen smalmat precis (364 kcl/100gr) men att då och då koka upp en portion varm pasta och blanda med denna ”pestosås” (Barillas egen beskrivning av produkten) anser vi här på MVG nästan vara ett krav för att kroppen någon gång ska kunna ge utlopp för alla dess smaker och sinnen. Några skedar Pesto alla Calabresse och själen bjuds på en lyxig skönhetsbehandling och smaklökarna får chans att gå på högvarv en stund. Doften är fantastiskt och den person som inte omedelbart börjar fantisera om varm pasta, goda ostar, läckra tomatsåser, basilika och inte minst Italien, ja då undrar vi – vad sjutton tänker du på i sådana fall?

Det bästa med såsen är trots allt att den såsen faktiskt smakar precis lika ljuvligt som den doftar. Man blir inte lurad utan här får man sannerligen mycket smak för pengarna (kostar ca 29-32 kronor för en burk/190 gram). Och för att man som konsument ändå inte ska bli lurad och tro att detta är en produkt som liknar den tradionella italienska peston så är det lika bra att vi avslöjar hur vi uppfattar produkten. Vår rekommendation är att om blir man sugen på pesto så kanske inte Pesto alla Calabresse är det allra bästa alternativet då den ju faktiskt är en SÅS men med italienska anspelningar (en relativt tjock och krämig sådan). Pesto har en helt annan smak och konsistens och går inte att jämföras med. Men om man däremot känner för en rejäl kick av Italy så borde man gott och väl kunna ge den här pestosåsen en chans. Men som sagt, luras inte av namnet ”pesto” och tro att den här pestosåsen kan ersätta den ”vanliga” peston. De är nämligen två helt olika produkter, åtminstone om ni frågar MatVaruGajden.

Till sist, smörgåsgrillarens smaskigaste tips: Bred Pesto alla Calabresse på två skivor av det bröd som du tycker allra mest om (personligen föredrar jag bröd med mycket korn, fröer och nötter). Lägg sedan på tomat, massor med valnötter och parmesanost (eller annan ost om du föredrar det). Till sist, lägg ihop brödskivorna och grilla en stund! Servera med en härlig grönsallad eller pastasallad om du är hungrig. Smaklig måltid.

Nashipäron – äppleliknande gottis!

2007-06-29T15:45:00.000+01:00

Dagens tips: Blir du ibland sugen på att äta både äpple och päron på samma gång? Då borde du kanske prova de kinesiska Nashipäronen! Deras konsistens är betydligt krispigare (likt ett äpple) än hos de päron som vi annars är vana att äta här i Sverige och smakar som sagt både av äpple och päron. Och kanske har du förresten redan provsmakat utan att veta om det? Kärt barn har som bekant många namn, bland annat; japanskt päron, kinapäron, sandpäron och äppelpäron.

Personligen är jag inte vidare förtjust i använda frukt i matlagning men tydligen används Nashipäronet med fördel till just mat då dess krispiga/lite stabilare konsistens passar utmärkt eftersom frukten inte riskerar att kokas sönder på samma sätt som andra frukter lätt kan göra.

Att äta frukten precis som den är funkar såklart alldeles utmärkt men själv föredrar jag helst vanliga äpplen eller mjuka päron om jag måste välja. Det får vara antingen eller, i alla fall för min del. Har nämligen lite svårt för Nashipäronets krispighet eftersom det får mig att tänka på äpple men samtidigt lurar hjärnan och smakar istället av både äpple och päron. Nej, tack! Det blir alldeles för rörigt för mina smaklökar och passar mig inte alls!

Men kanske tycker du som jag att det helt enkelt är väldigt kul att experimentera och provsmaka mat i nya smaker och former? Ja, i sådana fall så kanske du redan är halvvägs till butiken för att prova lite äppelpäron, vad sägs?

Rice Snacks från Australien

2007-06-26T22:33:00.000+01:00

MatVaruGajden vill gärna uppmärksamma det Australiensiska företaget Fantastic som säljer sina Corn - & Rice Snacks här i Sverige. Här kan ni läsa lite om produkten och om företaget som importerar produkten till bland annat Sverige. Man beskriver snacksen så här:

”Rice Snacks importeras från Australien där den redan blivit en succé. Produkten är tänkt som ett hälsosammare alternativ till chips, och tillverkas på antingen ris eller majs och ugnsbakas istället för att friteras. Därmed får man en lägre fetthalt. Rice Snacks finns i sex olika smaker, exempelvis Barbeque Grill och Cheese Delight, och är dessutom glutenfritt.”

Produkten har funnits ute i butikerna ganska länge nu och är alltså ingen nyhet längre. Men vi tror att det ändå är ganska många som ännu inte ”vågat” prova eller helt enkelt har missat de där här små rackarna i tron att det finns inget på denna jord som någonsin kommer att kunna ersätta de gamla, vanliga och – såklart – mycket trygga chipsen. Vi på MatVaruGajden är däremot inte lika tvärsäkra utan tycker till och med att rice snacksen smakar ännu bättre än dess föregångare (red. kommentar: Det ordinära chipsätandet har faktiskt minskat häpnadsväckande snabbt hos samtliga i MatVaruGajdens testpanel).

Nackdelen, enligt MVG (= MatVaruGajden, lite smart förkortning, eller hur?)) är att Rice Snacksen kan upplevas som ganska dyra (cirka 17 kronor för 100 gram på Coop) beroende på vart man köper dem. Enligt ryktet så sålde Netto två stycken boxar (200 gram) för 10 kronor men detta var för över en månad sedan och sen dess har de tydligen varit språrlöst försvunna. Men tycker man att 17 kronor är väl mycket pengar så ska man komma ihåg att man är betydligt ”nöjdare” efter 100 gram Rice Snacks än vad man är efter 100 gram chips – det går inte ens att jämföra! Rice snacksen erbjuder betydligt mer tuggmotstånd och löses inte upp i munnen sådär som vanliga chips gör. Så den vane chipsätaren får gott tugga på lite mer än vad han eller hon vanligtvis har varit van vid. Detta ser vi dock inte som något negativt utan tvärtom så bidrar det till en godare smak (konsistens och utseende har som ni kanske redan vet stor betydelse för hur människan uppfattar smaker).

Enligt företaget som importerar snacksen så ska det finnas sex stycken sorter och själva har vi hunnit med att prova fyra stycken; Barbeque Grill, Cheese Delight, Nacho Cheese och Sour Cream and Chive.
Favoriten (hos en 100%-igt enig testpanel) är utan tvekan Barbeque Grill. Bra kryddning gör att det är mycket svårt att sluta äta! Av smakerna Cheese Delight och Nacho Cheese så är det den förstnämnda som smakar mest ost och den andra är lite mer kryddig. Många tycker dock att båda smakerna har en tendens att bli lite tråkiga efter ett tag så helst äter vi dem enbart om även Barbeque Grill finns i närheten. Sour Cream and Chive var inte mångas favorit vid allra första provsmakningen men idag framkommer det att så gott som alla på MatVaruGajden knaprar lika ofta på Sour Cream and Chive som på Barbeque Grill. Så båda sorterna är således två riktiga godbitar som vi varmt kan rekommendera!

Lyd nu ett gott råd och köp hem din egna box nästa gång som du är sugen på något gott framför teven. Det skadar som bekant aldrig att prova (annars kanske du har en snäll granne som gillar dem?)! Just try and try and try…!!!

Fortsatt medvind för Knäckis French Herbs & Lemon Salt

2007-06-22T15:20:00.000+01:00

Midsommar… Smaka på ordet: M-m-m-miiiiidsommar! Visst är väl detta ett trevligt sätt att välkomna sommaren på? Med massor av jordgubbar, sill, nypotatis och gräslök är det helt enkelt omöjligt att misslyckas med lunch - eller middagsbjudningen. Riktiga sommarsmaker.

Idag tycker jag att det passar extra bra att tipsa er om Wasa Knäckis eftersom sorten som jag har provat, French Herbs & Lemon Salt, känns otroligt fräsch. I ett tidigare inlägg har jag recenserat smakerna Sesame respektive Garlic och var då förvånadsvärt imponerad av hur gott de två smakade. Samma sak med French Herbs & Lemon Salt! Det är bara till att gratulera Wasa till ännu en smaksättning som fungerar fullkomligt lysande. Mycket goda och liksom Sesame & Garlic så tar man gärna om och om igen!

Dock blir jag rejält vilseledd av själva doften från de små knapriga godbitarna. Missförstå mig inte nu, de luktar gott – väldigt gott rent utav. Men den får mig knappast att vilja tänka på Fransk mat, snarare på Italiensk pizza med tomat. Kryddor som man har använt är bland annat vitlökspulver, timjan och oregano. I knäckisarna dominerar dock oreganon fullständigt och man har därför inte en chans att känna varken vitlök eller citron. Det är synd.

French & Herbs-knäckisarna smakar dessutom som de luktar. Det vill säga man får starka associationer till Italien och är bara några sekunder ifrån att ringa budpizzan. Men som sagt, de smakar otroligt gott som ”pizza-knäckisar” och det är bara namnet ”French Herbs & Lemon Salt” som känns vilseledande. Jag tvivlar dock inte en sekund på att knäckisarna är välsaltade men hallå, varför smakar de inte citron? De kallas ju faktiskt för "Lemon Salt"?! Jag misstänker att Wasa har använt namnet”French Herbs & Lemon Salt” enbart för att ge ett sofistikerat och lite lyxigare intryck men personligen tycker jag titeln faller platt och själv hade jag garanterat aldrig gått och köpt dem av den anledningen att det låter så himla tråkig. ”Garlic”, ”Olive” och ”Sesame” är alla smaker som vem som helst kan känna igen eller har någon sorts relation till men ”French ”Herbs” är betydligt mer svårdefinerat. Därför tror jag också att det är många som passerar förbi och hoppar över den här smaken. Om man istället hade valt att kalla den för ”Pizza-time” eller något sådant så tror jag faktiskt att den hade kunnat bli minst lika populär som de andra.

Det ultimata hade varit, hävdar jag fortfarande, att man hade valt att tillverka en Knäckis-påse som innehöll en mix av alla de olika smakerna. Det hade varit både gott och nyskapande!

Tugg, tugg…

YES!!!! HTML äntligen besegrad!

2007-06-16T16:03:00.000+01:00

Som ni kanske har upptäckt så har jag efter en sisådär tusen år (och med god hjälp från er läsare) äntligen lyckats lägga upp rätt html-koder så nu är MatVaruGajden till slut "kopplad" (heter det så?!?!) till både Bloggtoppen och Blogrankers. Dock har jag fortfarande inte klurat ut hur man ser antal besökare och sidvisningar men är det inte så att bloggen måste aktiveras först? Vi får väl avvakta lite och se vad som händer. Utvecklingen går i vilket fall som helst framåt, sakta men säkert!

Har haft en hel del att pyssla med på bloggen på sistone så känner att MatVaruGajden har kommit lite efter med sina tester. Har för övrigt en hel låda full med blandade produkter från WASA/Barilla som står och väntar på mig så det är väl bara till att smörja käkarna och börja tugga för fulla muggar.... Ska nog gå bra då jag faktiskt redan har skymtat ett paket med Knäckisar "French Herbs". Får väl se om de håller samma klass som smakerna vitlök och sesam...

Hörs snart igen!

Restaurangguide - Alexandras Grekiska Soppkök

2007-06-15T14:44:00.000+01:00

Njaaaaaaa... Det är i princip allt jag har att säga efter att ha besökt ett mycket populärt grekiskt "hak" i Göteborgs Stora Saluhall. För en gång skull struntade jag blankt i att följa experternas råd om vart man bäst intar en god lunch i Göteborg och följde istället invånarnas egen metod, dvs "mun-till-mun/ryktesvägen". Lovorden duggade tätt över Alexandras Grekiska Soppkök och då särskillt rekommenderades Fasolada, en soppa som består av en mängd vita bönor och är mycket vanlig i Grekland.
Argumenten som till slut fick mig och mitt sällskap att styra kosan till Alexandras var för att maten som serverades framförallt skulle vara genuint god och tillagat enligt äkta grekiskt recept samt att det skulle vara riktigt, riktigt billigt! Dessutom tyckte en hel del även att det var mycket mysigt att sitta och inta lunchen i den miljö som Saluhallen erbjuder. Perfekt, tänkte vi och såg fram emot lunchdags.

Det är egentligen fel av mig om jag låter alltför negativ för det var egentligen inget som helst fel på den omryktade soppan. Den var mycket varm, smakade bra (fick dock salta och krydda lite extra), portionen var rejäl och man fick en ganska stor brödbit (typ fralla utan vallmofrö) till att doppa i soppan. Men kanske hade jag för höga förväntningar? De flesta hade haft så varma rekommendationer om det här matstället och soppan att jag nästan hade förväntat mig att jag skulle kunna sväva ut genom dörrarna eller åtminstone upptäckt meningen med livet efter besöket. Men icke. Är det då verkligen så konstigt att besvikelsen infann sig när inget av ovanstående inträffade? Ingen magi på Alexandras wahtsoever. Tyvärr!

Dessutom drogs betyget ner med tanke på att jag väldigt snabbt konstaterade att till det priset (ca 30-35 kr inkl. bröd) så kunde väl en klick tzatziki ha ingått. Det gjorde den dessväre inte alls utan jag fick punga ut med hela 25:- extra och då ingick ytterliggare en fralla. När jag påpekade för kocken (tror jag iaf. att det var) att det var ett högt pris så försvarade denna sig med att jag faktiskt fick tzatzikin förvarad i en liten glasskål så att jag kunde spara och ta med mig den hem ifall jag inte ville äta upp allt under min tid i Saluhallen.
Mitt tips till alla som vet med sig, ofta blir sugna på tzatziki (vilken för övrigt passade mycket bra till soppan & brödet), är att vara förberedda på att det blir en mycket dyr lunch. 60 kronor för bönsoppa, tzatziki och ljummet kranvatten är helt enkelt inte värt det. Sorry Alexandras, men jag kommer nog inte tillbaka hit i första taget.

Tyvärr imponerade inte Alexandras övriga rätter heller något vidare. Det var kött i tomatsås, kyckling i tomatsås, grönsaker i tomatsås, potatis, etc – det vill säga all mat påminde om varandra. Dessutom kändes det lite konstigt när mitt sällskap konstaterade att samma röda sås som hennes mat badade i (ja, bokstavligen!) smakade nästan identiskt som min röda soppa och såg dessutom likadan ut. Detta kändes ganska trist med tanke på att den övriga maten som står på menyn inte heller håller så låga priser att den bör klassas som riktigt fyndkäk. Väljer man att gå någon annanstans och är beredd att lägga till en tia så kan man utan svårigheter hitta matställen som erbjuder både lunch- och salladsbuffe (inklusive dryck) och en autentisk restaurangmiljö med ordentliga bord och stolar. En del tycker säkerligen om den enkla miljön som Alexandras erbjuder men personligen tycker jag inte den var speciellt mysig över huvudtaget (och då tillhör jag ändå kategorin som vanligtvis uppskattar ”enklare” serveringar) utan bara allmänt stökig, trång och högljudd.

MatVaruGajden guidar vidare…

HJÄLP EFTERLYSES!

2007-06-13T18:47:00.000+01:00

MatVaruGajden känner av ett ökat läsarintresse och tackar för alla kommentarer, feedback och emails!

En hel del undrar även varför vi inte har någon bloggstatistik eller finns med på några listor (dvs är svåra att hitta i cyberrymden). Kan trösta dem som undrar att MatVaruGajden ställer sig precis samma fråga. Har ganska länge försökt med bland annat bloggtoppen men HTML-koderna ställer till med problem. Någon läsare som möjligtivs känner sig rätt bekväm med HTML och som skulle vilja hjälpa/tipsa hur vi ska gå till väga? En (gärna flera) bloggräknare hade varit otroligt trevligt!

Hoppas på råd i den här frågan! Gärna väldigt snart!

Låt fantasin flöda med Breakfast Crackers

2007-06-09T11:56:00.000+01:00

Hurra, nu har jag hittat ännu en bra "basprodukt" att fylla skafferierna med. Det som jag talar om heter Frukost Crackers och tillverkas av Göteborgs Kex. Översatt till ren svenska så är det sprödkex vi talar om, ett sorts smörgåskex (på engelska s.k "Water Crackers") som bakas på vetemjöl utan tillsatser av vare sig socker eller fett.

Produkten gör mig mycket glad då jag brukar ha stora problem med att hitta bra alternativ till den vanliga svenska "fikan" då denna nästan uteslutande alltid innehåller någon typ av socker (som i typ bullar, kakor, choklad, etc). För de personer, som precis som jag själv tyvärr har mycket lätt för att få hål i tänderna, så delar nog även dem, min uppfattning om att det idag fortfarande är väldigt svårt att hitta bra alternativa mellanmål som smakar gott och inte bara är tråkigt ”nyttiga”. Visst har utbudet med nyttiga och goda produkter generellt sett blivit bra mycket bättre de senaste åren men om ni frågar mig så finns det än så länge mycket kvar att jobba på vad det gäller goda och nyttiga mellanmål/tilltugg/snacks/bröd.

Med den här recensionen vill jag inte på något vis få kexen att framstå som hälsan själv utan som vanligt så är det sunt förnuft som gäller. Det blir vad man gör det till! Kexen smakar nämligen inte så mycket i sig själva men det gör ingenting eftersom det egentligen är kexets helhet (dess krispighet, doft, strävheten mot tungan och sättet som kexet löses upp i munnen) som är det intressanta.

Beroende på om kexen är tänkta som antingen en fika på dagen eller kvällen så brer jag olika pålägg/fyllningar på dem. Jag har två solklara favoriter och på bilden ovan visas en av dem. På kexet har jag brett riktligt med hummous och sedan strött över osaltade, blandade nötter (typ hackade mandlar, valnötter, hasselnötter, jordnötter). Detta pålägg tycker jag fungerar dygnet runt, både på dagen och kvällen (ja, okej - även nattetid!!) ;)
För er som ännu inte har smakat hummous (kikärtsröra med en massa kryddor) kan jag tipsa om att den inte lämpar sig att intas till frukost (dvs på morgonkvisten). Åtminstone kan i alla fall inte jag med det. Tycker hummous smakar hemskt illa vid den tiden på dygnet.

Mitt favvopålägg nummer två, när jag är sugen på något som smakar sött? Ja, då brer jag kexen först med honung och sedan toppar jag med skivad banan, russin och osaltade jordnötter/valnötter. Kombinationen av en rinnig söt honung, mjuk mild banan. sega russin och krispiga nötter är oslagbar! Prova själva!

Kexen kan såklart även ätas naturella eller dippas. Också väldigt smaskiga till en bit god ost eller med ett lager mjukost!

Min enda synpunkt vad det gäller kexen är varför man på Göteborgs Kex har valt att kalla dem för "Frukost Crackers"? Själv skulle jag aldrig komma på tanken att vilja ha dem till frukost utan för mig är och förblir dem ett gott mellanmål eller en trevlig fika. Vissa saker har man helt enkelt en bestämd uppfattning om redan från början. Kanske får ni någon helt annan? Berätta gärna!

Ännu mer glass - Big Pack (Light)!

2007-06-06T17:32:00.000+01:00

Här kommer ännu en glassrecension. Borde jag skapa en glassblogg kanske..?!
Nej, det kommer jag inte göra men då det trots allt finns en sisådär miljoner olika smaker och tillverkare att välja på så är det inte alltid så lätt att veta vilken man ska välja. Här kommer i vilket fall som helst ett gott tips så att du slipper stå och vela bland glassdiskarna alltför länge i sommar.

Jag vill slå ett slag för smakerna Big Pack Light Banan/Choklad och Big Pack Light O'boy som båda tillverkas av GB Glace. De båda glassboxarna är på inget sätt någon "årets nyhet" men trots det så misstänker jag att ni är många som inte har hunnit med att provsmaka dem ännu (det finns ju som bekant en hel DJUNGEL av produkter där ute och min roll i det hela är som ni vet att guida er rätt).
Så nu har i alla fall jag smakat och kan avslöja att sedan ett par månader tillbaka, så är jag förmodligen en av GB:s största kunder vad det gäller de bägge glassorterna. Har ni inte testat dem ännu så kan ni se fram emot två ruggigt goda och dessutom två väldigt mycket nyttigare glassar.

Anledningen till att rekommenderar de här glassmakerna är främst för att båda sorterna smakar otroligt gott! Inte en enda gång slår det mig att "det här måste vara light" utan smakar som helt vanlig glass! Enligt GB Glace så innehåller båda sorterna 25% mindre socker och 50% mindre fett än deras original Big Pack. Detta är faktiskt ganska så stora förändringar av en glass, speciellt då GB inte har ersatt det borttagna sockret med något annat "skumt/konstigt" (t ex sötningsmedel!) utan istället konstaterat att man faktiskt kan framställa god glass utan de fasanfulla höga sockerhalterna (och tveksamma sötningsmedel) som vi konsumenter annars är vana att matas med.

Jag, som inbitet chokladglass-fan, uppskattar både Banan/Choklad och O'boy-Big Packen. Fast när jag tänker efter så tycker jag faktiskt allra mest om Banan/Choklad för den smakkombinationen, BANAN/CHOKLAD, är svårslagen, speciellt då det verkligen smakar både mycket banan men också mycket choklad! Och om jag ska vara ärlig så har jag nog aldrig tidigare smakat bananglass, men det är alltså den sorten som går åt nu... något alldeles förskräckligt fort! =)

O'boy-glassen är verkligen ett tips för den som bara vill ha CHOKLAD och inget annat! Dock tycker jag att den är mer chokladig än O´boy-aktig... En smaksak kanske men jag brukar inte dricka O´boy så egentligen borde jag kanske inte uttala mig. Den ger däremot största tillfredsställelse för den allra mest inbitna chocoholicen.

Av dessa anledningar applåderar jag verkligen de här smakerna och hoppas att GB spinner vidare på det här kon-(re)ceptet. Med en sån här god glassbas kunde man ju börja utveckla glassar i samma stil som Ben & Jerrys (där det egentligen inte är själva glassen som är det godaste utan alla de gobitar som man har goffat ner i den).

Så om någon hade berättat att GB inom snar framtid lanserar en ny Big Pack Light Banan/Choklad som innehåller samma som idag PLUS en massa krispiga choklad- och nötbitar i – då hade jag garanterat redan stått i kö utanför närbutiken.

Detta är alltså mitt tips till er på GB (för jag tror att ni har en mycket ljus framtid framför er om ni faktiskt lyckas att lösa detta mycket välkända mysterium). Lös nedanstående ekvation och jag är övertygad om att er försäljning kommer att skjuta i höjden!

Ekvation
"Gott+Glass+Mindre_socker+Mindre_fett+Roliga/Extrema_smaker+ Fritt från sötningsmedel=X”

Fråga: Vilka ingredienser måste en glasstillverkare använda för att kunna lösa svaret på ekvationen?

Fler guldkorn i Halmstad!

2007-06-05T11:53:00.000+01:00

Jo, många är ni som försöker att klämma in en vecka eller åtminstone ett par dagar på västkusten i sommar. Och då passar det också väldigt bra med glass, tycker jag. Men för min del så måste den också smaka gott då jag sällan äter glass enbart för att "det-är-helt-enkelt-något-som-man-ju-alltid-gör-utan-att-fundera-något-mer-på-det"(dvs av gammal vana).

Därför blev jag otroligt lycklig när jag körde förbi Möllegård Gourmet AB (som är en liten glassfabrik som drivs av Riccardo). Ett riktigt litet smultronställe! Vägen ut till Möllegård kan vara lite krånglig att hitta och slingrar sig fram mellan de halländska åkrarna. Den allra sista biten är körbanan lika smal som en cykelbana så var uppmärksam på eventuella möten!

Som tur är så visar det sig vara mödan värt att kämpa sig fram till denna mycket natursköna idyll. Och trots att jag inte sett till en enda människa på min väg ut så finns det gott om folk som vandrar omkring och slickar i sig av både glasstrutar och glassbägare.

Enligt tjejen som för dagen säljer glassen så varierar utbudet väldigt och det är upp till Riccardo att bestämma vilken glass som han härnäst ska tillverka mer av. Utbudet behöver således inte vara samma som det var för några timmar sedan utan vid det laget kan det finnas någon helt annan smak. Glassen är italiensk och innehåller ungefär hälften så lite fett som den vanliga glassen som vi annars är vana vid.

Jag beställer tre kulor; Absolut choklad, Amarena (inlagda körsbär) och After Eight. Som pricken över i:et ber jag även tjejen om att spritsa över chokladsås. Detta till en kostnad av 40:-.

Jag kan väl avslöja att mina förväntningar är tämligen höga då glassen såg himla inbjudande ut i glassdisken. Svängigt krämig och lekfull - en fröjd för ögat!

Alla tre smakerna var goda även fast att jag tyckte att Amarena (inlagda körsbär) var ganska tråkig. Visst smakar det körsbär, men väldigt svagt och jag tycker det är tråkigt när man måste anstränga sig för att känna smaken av något. Men som tur är behövs inte det med Absolut choklad (70% Choklad med små chokladbitar). Här snackar vi mumma för själen! RIKTIGT god chokladglass och med chokladbitarna i känner man lätt att det inte är vilken choklad som helst i. Ett smart val! After Eight-glassen (Färsk mintglass med choklad inblandning) hade jag egentligen inte tänkt välja från början men det var verkligen tur att jag gjorde det. Otroligt frisk och det smakar inte bara "vanlig" mint utan tankarna går direkt till den klassiska After Eight-boxen (som naturligtvis ska vara sprängfylld med mintchokladplattor!)

Det som dock överraskade mest och som jag faktiskt tycker smakade ALLRA bäst, det var den underbara chokladsåsen som tjejen spritsade på. Jag hade egentligen förväntat mig den vanliga hederliga "O'hoj-såsen" men att döma av förpackningen samt smaken var detta något helt annat. Tyvärr fick jag aldrig chansen att fråga vad exakt det var i men en kvalificerad gissning är att även den var egentillverkad. Smakade gott och MYCKET av choklad. Inte alls sådär sötsliskig (vilket jag i vanliga fall inte alls har något emot) utan bara genuint och ärligt av choklad. Mums!

Munsbitarna duggar tätt!

2007-06-05T11:40:00.000+01:00

Ytterliggare några goda sajter att "sätta tänderna i"!

Tre tjejer i köket har väl ingen missat? Mycket personlig blogg, känns som att kliva in i ett varmt och välkomnade hem!

Hos Fulcola bjuds du på mycket underhållande texter och recensioner om diverse colasorter och annat som rör cola.

Godissugen? Besök då For the love of Godis och låt dig inspireras. Kanske finner du ett nytt favoritgodis?

Håll till godo!

Fler munsbitar...

2007-06-04T18:50:00.000+01:00

Passar på att tipsa er om ytterliggare några favvolänkar (som ni hittar i länklistan under "Goda Munsbitar") om ni inte redan har upptäckt dem?

På Salt pratar Stellan bla om mat, dryck och - som han själv skriver - "andra livsviktiga saker". Är ofta först med att blogga om lanseringar av nya matprodukter - dessutom en flitig sådan!

Anne´s food - här skrivs de mest gudomliga saker ner som handlar om mat. Läckra recept, restaurangrecensioner, etc. Dessutom otroligt läckra bilder!

Matlust i Fokus är ett stort diskussionsforum för alla matlagningsintresserade. Ta en titt, vettja!

Euroshopper Chillisauce vs Felix Chilisås

2007-06-04T18:08:00.000+01:00

Kan börja med att berätta att blotta tanken på att byta bort Felix Chilisås för någon ny chilisås aldrig har varit något alternativ. Och det är det fortfarande inte. Och det kommer förmodligen ALDRIG att bli så heller. Åtminstone så kommer den eventuella nykomlingen aldrig någonsin att få komma ifrån Euroshopper - inte i mitt skafferi i alla fall, aldrig i livet!

Detta skriver jag med den anledningen att Euroshoppers chilisås faller under kategorin "ett riktigt bottennapp". Ibland kan man, som vi numera vet, göra riktigt bra upptäcker i lågprisland men tyvärr så kan alltså inte chilisåsen ifrån Euroshopper få räknas därhän.

Euroshopper har mycket att lära om man på allvar kallar det här för chilisås.
För detta är, i mitt tycke, INTE ALLS någon chilisås. Det finns ett annat ord för Euroshoppers röda klet som jag tycker passar betydligt bättre in på beskrivningen; tomatpuré. För blaskigare sörja får man verkligen leta efter, och smaklösare med för den delen. Såklart borde varningsklockorna ha ringt redan i affären när jag såg att den största ingrediensen var vatten (som tyvärr alltför ofta skvallrar om att produkten kommer att smaka GUÄCK). Jämför man då med Felix Chilisås så är den största ingrediensen verkligen tomatpuré (vilket i sig är ganska lustigt då man här inte får några som helst associationer till vattnig puré överhuvudtaget, vilket ju är ett stort plus!). Vatten förekommer för övrigt inte alls i Felix Chilisås.

Såsen från Felix luktar dessutom betydligt bättre än den ifrån Euroshopper.
Fyllig och söt - och det är precis så den smakar också.
Jag tycker om när lukt och smak stämmer överens för då vet man vad som komma skall och risken för att man blir besviken minskar avsevärt. Dock hade jag gärna önskat lite mer "chili" och hetta då jag föredrar att en chilisås gärna är lite kryddig, snarare än sötaktig i smaken. Men Euroshoppers å andra sidan smakar ju ingenting alls! Den är varken söt eller stark... Herregud, kan någon förklara varför man väljer att göra en röd blaska och sedan väljer att kalla den för chilisås när den inte ens kan hålla ihop sig själv utan rinner ut över hela tallriken? Jag blir nästan lite rädd då det slår mig att Euroshopper måste ha hoppat över (alternativt GLÖMT) moment ”testsmakning” innan de skickade ut chilisåsen till butik. Jag menar, man måste inte precis vara någon expert för att kunna se att produkten uppenbarligen innehåller på tok för mycket vatten!

Nu kanske man tycker att jag borde kunna stå ut med det här missödet då jag trots allt bara betalade 6.90:- för en 500 gr flaska. Chilisåsen från Felix kostade trots allt närmare 20 kronor, vilket jag personligen kan tycka är väl högt för en sås som är gjord på främst tomatpure och lite kryddor. Men nej, jag vänder mig emot att en del företag tycks tro att de kan leverera vad skitkvalité som helst till sina kunder och sedan komma undan med att vi ska ha överseende eftersom vi ju trots allt inte betalade så mycket…

Jag säger det igen. Lågprismärken är jättebra då det blir en kamp om att hålla låga priser på marknaden. Men det jag inte förstår är varför man som företag vill förknippas med rentav urursla produkter?
Det blir ju ingen gladare av och som konsument vågar man ju knappast prova någon mer produkt ifrån – i detta fallet – Euroshopper (med risk för att bli besviken ännu en gång).

Skärpning Euroshopper!

Dagens semestertips - Choklad i Halmstad!

2007-05-30T10:30:00.000+01:00

Nu är snart sommaren här och med allt vad det innebär! Jordgubbar, studentskivor, salta bad, after beach, mörka solbrillor och soldränkta människor!

Och skulle ni möjligtvis ha vägarna förbi Halmstad (efter ett besök på Tylösand kanske?) så får ni inte glömma att leta upp "Skånskan" där man både kan fika gott och sedan köpa med sig av deras läckra egengjorda chokladpraliner och tryfflar. Många olika sorter och man får även chans att själv se på när personalen, för hand, arbetar fram de små läckerbitarna. Erbjuder även chokladprovning.

Finns i centrum. Följ Storgatan mot Norre port så finner ni cafeet/bageriet/chokladverkstaden på nummer 40 (har uteservering).

Enjoy!

Ursäkta Ryvita-tjatet MEN...

2007-05-26T17:49:00.000+01:00

... jag känner att jag bara måste berätta att jag kilade inom Hemköp innan jag cyklade hem idag. Skulle egentligen köpa jordgubbar men kom samtidigt på att läsare här tipsade mig om att det är b.la Hemköp som är återförsäljare för Ryvita och att man där kan finna även de andra smakerna som jag efterlyste. Dock skrev ju jag att det var "Pumpkin Seeds & Oats" (Pumpafrön & havre) som var en riktig höjdare... vilket var FEL AV MIG! Det ska vara "Sunflower Seeds & Oats" (Solrosfrön & Havre) och inget annat!
Dock tror jag nog att även Ryvita med pumpafrön kan vara god men det är alltså sorten med SOLROSFRÖN som jag själv har provat och alltså kan garantera är riktigt smarrig
(känns smått bisarrt att skriva "smarrig" om ett knäckebröd men det är sant!).

Så med allt mitt lovprisande om detta hårda bröd så känns det väl
väldigt självklart att jag köpte med mig ett x antal Sunflower-paket med mig hem, eller hur?
Gott folk, jag önskar att jag kunde svara "ja" på den här frågan men tyvärr blev det inget köp (förutom jordgubbarna!). Anledningen är att Ryvita/Hemköp (ja, vem är boven egentligen?!?!)kräver 26.90:- för ett paket knäckebröd på 200 gr och det vägrar jag att betala. Sedan spelar det ingen roll hur gott det än är för det priset köper jag inte!
Herregud, vi snackar om ett knäckebröd här - inte mirakelmedicin! I England vill jag påminna mig om att ett paket multigrain kostade
£ 0,59 (ca 8 kronor) och ett paket "Sunflower Seeds"
något mer - men absolut inte så mycket som nära 3o spänn! Skäms på er!!! Någon som har koll på vem det är som sätter priserna?
Är det butiken eller företaget man ska vända sig till?

Jag tror att jag börjar förstå varför Ryvita har en mindre kundkrets i Sverige än i U.K (jag kan i vilket fall som helst mycket väl föreställa mig att det är så det är!). Med så höga priser avstår
man hellre och köper något annat som är billigare,
vilket inte är så svårt i jämförelse.
Det finns alltid gott om konkurrenter och en uppsjö av olika alternativ för den lilla konsumenten.

Tänk på det, kära tillverkare, att på marknaden är ni aldrig ensamma och till sist så är det helt och hållet JAG som ändå bestämmer vad som ska få följa med hem till skafferiet.

Inte ni.

Psssst - dagens tips, Sarotti ECUADOR!

2007-05-25T16:23:00.000+01:00

Hoppsan, nu vatt det inte mycket kvar av den här lilla godingen
kan jag avslöja :). Och jag som hade tänkt att blogga om den här chokladen för ganska länge sedan får nog skärpa till mig för snart är den som sagt alldeles slut (och då är det svårare att komma ihåg hur den exakt smakade, vilket ni väl alla gärna vill veta?)

Till att börja med kan jag berätta att den är inskaffad på Netto för 10 kronor (100gram). Men förutom det väldigt låga priset så det som gjorde att jag hajade till en extra gång var att chokladen förmodligen har den minsta ingrediensförteckningen som jag någonsin har sett på choklad -åtminstone för detta pris!

Så här står det på produktens förpackning (som är gjord i papper):
"Mörk choklad (Kakako: minst 72%). Innehåll:
Kakaomassa, socker, emulgeringsmedel (sojalecitin)"

Och sånt här gillar jag - när det inte är onödigt många ingredienser utan så "naturligt" som möjligt. Och i Sarottis ECUADOR NO. 1 finns ju inte ens något kakaosmör!

Hur smakar den då?
Hög njutningsfaktor. I smyg så HATAR jag egentligen människor som säger "äter man en choklad med HÖG kakaohalt så räcker det ju med några bitar. Man blir ju nöjd så snabbt!" Lögnare, brukar jag tänka då och inbillar mig att man säger så bara för att framstå som "duktig"och "fri" från begäret att vilja äta upp hela kakan (och att personen ifråga egentligen inte alls är s.k "nöjd" utan är bara ute efter att få ge sken av en duktig karaktär). För själv kan jag lätt klippa två mörka 100-grams chokladkakor utan att alls vara "nöjd". Tvärtom, brukar jag tycka och bryr mig inte det minsta om de trista - "nöjda" - typerna som sitter tysta och tittar på (då njuter jag ännu mer!) när jag sträcker mig efter ännu en kaka...
Min poäng är att med den här chokladen blir i alla fall jag nöjd. Faktiskt. Visserligen äter jag den ihop med lite nötter men sötsuget försvinner häpnandsväckande fort. Vilket är en trevlig bieffekt av denna lite bittra chokladen. Egentligen är jag inget stort fan av alltför bittra/mörka choklader utan är väl så nöjd med en hederlig schweizernöt. Men Sarottis No 1. är i mitt tycke inte alls äckligt bitter utan håller sig på en alldeles lagom nivå. Smakar mycket choklad - tack för det!

Dessutom doftar den underbart och bitarna är sådär lagom tunna (=enkelt att bryta av till lagom storlek).

Kan även tillägga att Sarotti inte är någon "okänd" eller på något vis en "udda"
chokladtillverkare (som man ofta kan finna i lågprisbutiker) utan deras choklad förekommer relativt flitigt vid avsmakningar av s.k "fin" choklad. Något som kan vara roligt att känna till!

Dessutom kan jag berätta att jag har lagt upp några länkar som jag själv tycker mycket om och som även ni kan besöka om ni klickar på länkarna till höger: Fastfoodlovers, Mungbönorna och Matälskaren.

Fler kommer att tillkomma efter hand som jag plöjer igenom html (eller var det xhtml?!)... Whatever!

OLWs Minimal?

2007-05-22T10:55:00.000+01:00

Ja vad ska jag säga egentligen... Så här beskriver OLW sina nya chips Minimal:

"Med OLWs Minimal har du fått ett läckert och lättare alternativ till traditionella chips och snacks. Snacksen i denna påse är baserade på potatis som bakas för att få sin spröda konsistens. Minimal kryddas sedan med Dill&Gräslök eller Sourcream&Onion. Resultatet är välsmakande snacks med en fetthalt på endast 7%. Njut dem så ofta du vill, för dig själv eller tillsammans med andra."

Så har OLW lyckats då? Jag kan faktiskt inte ge något utlåtande eftersom jag inte har testat dem ännu. But I will - so stay on!

Vad jag däremot vet, är det har tagit alltför lång tid att tillverka bättre ("hälsosammare") alternativ till dagens chips.
Visst, jag vet att man har gjort några försök tidigare - but hey! Det man har gjort då har oftast inte varit speciellt mycket "nyttigare" än originalen. Jag är lite less på att det alltid är vi konsumenter som måste TVINGA branschen att ge oss bättre produkter. Att det alltid ska ta så fruktansvärt lång tid - varför det?
Är det istället inte företagen som ska ligga steget före konsumenterna och vara förutseende nog att veta vad vi kommer att vilja efterfråga
inom kort? Kundanalys, marknadsundersökning, någon...?

Otippat knäckebröd - Ryvita!

2007-05-20T10:01:00.000+01:00

Jag har av egen erfarenhet insett hur mycket som vi människor faktiskt gör på ren rutin. Detta gör mig fruktansvärt frustrerad.

Ta ett sådant enkelt exempel som att köpa knäckebröd! Hur många gånger har vi inte sedan barnsben fått inbankat i våra små hjärnor att det enda RIKTIGA knäckebrödet som räknas kommer ifrån Wasabröd. "Det ska vara Wasa annars får det vara", är flitigt utbredda kommentarer i min bekantskapskrets. Och det lite lustiga i det här är, att människorna som brukar resonera så, överhuvudtaget inte har ägnat en endaste liten tanke på de övriga - ja vad kan det vara? Minst ett tiotal olika, unika knäckebrödsproducenter (s.k crispbreads-tillverkare).

Men nu ska jag inte gå på mina stackars vänner alltför hårt, för jag har ju faktiskt varit precis likadan! Men när jag for iväg till London som au pair förra året och tvingades lära mig vad och hur lokalbefolkningen äter så förstod jag att det var dags att omvärdera det dagliga besöket till matbutiken. Det var på det viset som jag upptäckte Ryvitas olika sorters crispbread och det var i samband med mina arbetsuppgifter (t ex "shopping food at Sainsbury's") som jag insåg hur lätt det är att förblindas av butikernas breda sortiment. Och det är på grund av detta eviga sortiment som jag tror att vi konsumenter i ren förskräckelse helst väljer livsmedel som vi känner sedan tidigare eftersom de invaggar oss i en slags trygghet "då man ju vet vad man får för pengarna".
Men jag vänder mig emot det här resonemanget! För vad är egentligen det allra värsta som kan hända om man en gång skulle komma hem med en ny vara som sedan visar sig smakar bläh? Jo, då fick man veta det och behöver aldrig köpa den igen! Men om produkten däremot visar sig vara överraskande god så har man ju istället hittat ett löjligt enkelt sätt att pigga upp den annars så gråa vardagen med. Så med andra ord, du har inget att förlora på att våga prova en ny produkt! Bara en himla massa att vinna!

Med detta i ryggen så tycker jag att alla borde ge den engelska knäckebrödsmakaren Ryvita en chans. Jag blev så himla glad efter året utomlands att upptäcka Ryvita även i Sverige. Och tala om att jag blev förvånad när mamma sa "Det var väl knappast något nytt! Otäcka Ryvita har ju funnits sedan 70-talet!" Men efter att ha bjudit henne på en bit "Ryvita - Multigrain" ändrade även hon uppfattning om knäckebrödet. Tydligen har det hänt en hel del på 30 år! Det Ryvita hon kände till på den tiden är inte i närheten av dagens!

Tunnare och lite skörare än de gamla hederliga Wasa-knäckebröden och med ena sidan täckt med små rostade fröer och korn (t ex linfrön, sesamfrön och sojabönor). Funkar utmärkt som kvällsnacks, antingen som de är eller med ost, oliver eller små goda röror till. Bestäm själv!

Tyvärr finns inte smaken "Pumpkin Seeds & Oats" i Sverige, inte ännu i alla fall, men jag håller verkligen tummarna för att den kanske är på väg hit så småningom. Tills dess varierar jag med "Sesame", som också smakar väldigt bra även fast att "Multigrain" är ett strå vassare!

Gula eller röda tomater?

2007-05-15T14:46:00.000+01:00

Jag tycker att maten brukar smaka extra bra när den får bestå av fler än en färg - t ex grönt (bladspenat exempelvis), rött (paprika), oranget (morot) och gult (tomat!)! Därför kunde jag
inte dra mig för att plocka till mig av de röda men också utav de gula tomaterna när jag var och handlade på Maxi häromdagen.
Eftersom att jag aldrig hade smakat de gula tidigare var jag lite osäker på om jag kunde använda
de på samma sätt som de röda (t ex på brödskivorna i smörgåsgrillen ihop med lite hummous/pesto eller någon god ost och till klassisk spaghetti + tomatsås, etc)
Men ungefär tre sekunder efter det att jag stoppat en gul
tomatklyfta i munnen så förstod jag att det minnsan skulle gå alldeles utmärkt!
Nu är jag i och för sig ingen tomatexpert men jag
kunde faktiskt inte känna någon större skillnad, smakmässigt sett. Det enda som jag tänkte på var att den gula faktiskt var lite mjukare i smaken och inte så där "stickig på tungan" som en del tomater annars kan vara ibland. Annars var den precis lika söt och god som den gamla hederliga röda tomaten!

Så varför inte göra något gott på tomat till middag ikväll?
För den som dessutom behöver öka sitt intag av c-vitamin och karoten (som kroppen så
småningom omvandlar till a-vitamin=behövs för ögats funktion) är tomaten en utmärkt grönsak då den innehåller relativt höga halter av båda dessa vitaminer/ämnen!

Dumle Strut - ett tveksamt fall

2007-05-13T10:27:00.000+01:00

Igårkväll var det som bekant Eurovision Song Contest och stämningen var på topp hemma i de svenska folkhemmen - så även hos mig! Schlagernördar som vi ju trots allt är (i alla fall tills dess att vi förstod hur rösterna skulle fördelas och vårt kära The Ark slogs ut). The Ark hamnade på en 18:e plats vilket betyder att Sverige alltså måste kvala in nästa år - om vi vill vara med vid det laget det vill säga! Personligen är jag ett stort fan av både schalgers och själva tävlingen men det är ju så uppenbart att det inte fungerar att arrangera en tävling där länderna röstar på varandra i "kompissyfte" eller för att man inte förstår sig på varandras kulturer. Nej, bättre kanske att ordna en Eurovision schlagertävling med flera olika kategorier som tex bästa scenshow, kläder, låt, engagemang, låttext, etc. Kanske hade det funkat bättre?

Hur som helst när jag insåg hur illa det skulle gå för Arken så ilade jag kvickt iväg till frysen och langade fram en gigantiskt stor förpackning med Dumle Strut från Diplom-Is (köpt styckevis på Willys). Nöjd och glad återvände jag till tv-soffan men äsch vilken besvikelse när glasspappret åkte av! Med en sån stor förpackning hade jag förväntat mig en riktigt, riktigt STOR glasstrut (speciellt med tanke på att den var ganska dyr, 20 kr!)!
Ett tunnt chokladöverdrag omslöt kulan med gräddglass som i sin tur bestod av en liten kärna med karamellsås som påminde om Dumle i smaken. Så visst, både smakade och luktade glasstruten Dumle men nog tycker jag att man hade varit lite väl sparsam med dumlesåsen! En glass som kallas för "Dumle Strut" tycker jag borde kunna erbjuda betydligt mer än den här ynkliga lilla klicken. Som sann chokladfantast tror jag även att Diplom-Is hade tjänat på att använda chokladglass istället för vanilj! Det hade varit mumma för själen (chokladglass + dumlesås=oslagbar kombination)!
En annan trist sak som inträffade men som jag väl knappast kan anklaga Diplom-Is för (hoppas jag?!) var att Dumle Struten gick av på mitten. Efter bara ett par minuters glassätande så fann jag toppen av glassrånet i mitt knä. Så det var bara till att gå och hämta folierullen så att inte glassen skulle börja droppa ner på mina kläder. Suck.

Letar du efter en nyskapande glasstrut så undvik den här - det finns många andra som har betydligt mer karamellsås i sina glassar. Men händer det att du faktiskt en gång råkar vara fruktansvärt desperat och väldigt sugen på åtminstone liiiite, liiite dumlesmak och inte hittar någon butik som säljer vanliga dumlegodisar - då funkar den här! Ett tveksamt gränsfall, anser MatVaruGajden.

ICAs egen Italia Pesto

2007-05-12T03:45:00.000+01:00

Italia Pesto "av färsk basilika" står det med stora bokstäver på förpackningen. Jo tack, det tvivlar jag inte en sekund på.

I vanliga fall är jag ett stort fan av basilika men i den här peston får kryddan ett alltför stort stort spelrum och det finns inte en chans till att man lyckas urskilja de andra ingredienserna som man har mojjat ner i den här spenatliknande "peston".
Jag skriver "pesto" eftersom enligt mitt tycke så ska en ordentlig pesto främst grundas på basilika, olivolja, vitlök, pinjenötter och parmesan.

Men i ICAs ingrediensförteckningen så ingår faktiskt både
cashewnötter och pinjenötter och ändå finns det inte
tillstymmelse till nötsmak! Och då kan jag passa på att avslöja
att jag verkligen anstränger mig i jakten på de stackars nötterna
genom att gå bärsärkagång med tungan genom pestogeggan.
Men helt utan resultat - inte ett spår av nötter! Samma sak med
ostsmaken, man har använt grana ostpulver

(dvs inte parmesan som i de klassiska pestorecepten)och återigen måste jag säga att en mesigare ostsmak får man verkligen leta efter!
Detsamma gäller vitlökssmaken som totalt uteblir.
Konsistensen är väl rinnig tycker jag men däremot har man varit
duktiga på att få fram en god pestodoft som luktar riktigt, riktigt gott! Men som sagt, man riskerar att bli
rejält besviken om man i vanliga fall inte fördedrar att äta mat med
ordentlig sälta och väl "snälla"/barnvänliga smaker.

Absolut inte oätlig, bara duktigt tråkig! Tummen ner...

Först ut - WASA KNÄCKIS!

2007-05-02T13:37:00.000+01:00

Länge, länge hade jag svischat förbi de där svartfärgade, om än lite plastiga förpackningarna från
WASABRÖD. Tills en dag då jag utan närmare eftertanke
bestämde mig för att ösa ner en påse WASA Knäckis med
smaken Sesame för att helt enkelt ta reda på om dessa små
nykomlingar har något nytt att tillföra världen?
Jag menar, kan verkligen KNÄCKEBRÖD vara gott som snacks?

Och svaret är: JA, de kan det faktiskt!!! Väldigt goda måste jag säga. WASA har gjort ett riktigt bra jobb med att försöka hänga
med konsumenterna i deras val av att försöka äta hälsosamt.
Knapriga, vars undersida är beströdda med små sesamfrön,
kom jag snart på mig själv med att käka dem likt nonstop.
Först en bit, sedan ytterligare en, en tredje - snart var jag fast!
Speciellt goda tycker jag att de ihop med lite mjukost (då jag är nästintill beroende av denna härligt lena, salta konsistens)
och ett glas kallt mjölk till. Men ett par dagar senare förstod jag att de funkade minst lika bra utan några som helst tillbehör. De smakar nämligen inte som de traditionella knäckebröden som man annars kanske äter på morgonen innan man rusar
till skolan eller jobbet. De sistnämnda brukar ju inte smaka så mycket i sig - vilket alltså knäckisarna gör och det är här i skillnaden ligger.

Dessutom, inget tillsatt socker och en relativt låg fetthalt
gör att de för min del gärna får ingå som ett kvällssnacks även på en helt vanlig vardag. Ett extra plus är ju att man faktiskt blir mätt efter ett tag och därmed
får man inte på långa vägar i sig lika mycket energi/kalorier som man hade fått om man istället hade öppnat en påse chips (som ju har en konstig förmåga
att ta slut väl snabbt när förpackningen väl är bruten).

Så nu förstår ni säkert att jag var helt enkelt tvungen att rusa ut efter nästa smak (finns 4 stycken; Sesame, Garlic, Olive,
French Herbs). Valet föll till slut på Garlic men ska testa Olive
så fort jag får chansen (återkommer med rapporten)!
Garlic var i vilket fall som helst en klockren smak även fast att jag gärna hade sett att man skruvat upp vitlökssmaken
ytterliggare!Ett tips till alla vitlöksfantaster är att göra egen
tzatziki (se recept nedan) för att sedan dippa knäckisarna i den.

Så summan av kardemumman blir således att Wasa Knäckis
definitivt får tummen upp! En bra produktidé tycker jag hade varit att ta fram en Knäckis-förpackning där alla fyra smakerna ingår. För som det är nu så vill man ju helst smaka och äta av alla sorterna på en gång och det går naturligtvis inte då knäckisarna ändå har ett relativt högt pris på 14.90 kronor styck. Så det här är verkligen något för WASA att fundera på!

Här kommer ett bra recept på tzatziki:

Sätt en sil (som du redan har klätt med Melittapapper) över en djup tillbringare. Häll i önskad mängd yoghurt som du sedan låter rinna av i ca 1 h (ju längre=desto krämmigare tzatziki!).
Under tiden hyvlar du gurka med en osthyvel,kramar därefter ur gurkvattnet med knytnävarna och skär sedan gurkorna i mindre bitar.
När yoghurten runnit av (tjocknat till sig) häller du den i en skål
tillsammans med gurkorna, använd en vitlökspress och pressar i cirkaa 1-2 klyftor vitlök - smaka av med salt!

Violá - resultatet blir en underbart god tzatziki!)